USA har signalerat att man avser att kraftigt minska sitt militära stöd till Nato, vilket pressar europeiska medlemsländer att öka försvarsutgifterna. Men tjänstemän medger att även med större budgetar kommer Europas förmåga att skapa nya kapaciteter att ligga efter de finansiella åtagandena.
Varför USA drar sig tillbaka
Washingtons beslut att minska sin roll i alliansen har varit på gång i månader, även om de fullständiga detaljerna om de planerade nedskärningarna fortfarande är hemliga. Förändringen återspeglar en bredare omprövning av USA:s militära åtaganden utomlands, där administrationen prioriterar inhemska behov och Stillahavsområdet. Draget överraskade många Natos allierade och tvingade fram krismöten på alliansens högkvarter i Bryssel.
USA:s tjänstemän har inte offentligt specificerat tidslinjen eller den exakta omfattningen av minskningarna. Men interna dokument som GFdaily har granskat visar att den planerade neddragningen omfattar allt från trupprotationer till underrättelseutbyte och logistikstöd. Nedskärningarna förväntas träda i kraft under de kommande två räkenskapsåren.
Europas utgiftsrush – och dess begränsningar
Flera europeiska regeringar har redan meddelat planer på att öka försvarsbudgetarna. Tyskland, Frankrike och Italien är bland dem som lovar höjningar som sammantaget kan tillföra tiotals miljarder euro årligen till Natos europeiska pelare. Baltstaterna och Polen, som redan är bland de högsta utgiftsländerna i förhållande till BNP, har lovat ytterligare höjningar.
Men pengar ensamt räcker inte. ”De finansiella åtagandena är verkliga, men att omvandla euro till stridsklara brigader, luftförsvarssystem och ammunitionslager tar år”, sade en europeisk försvarstjänsteman som talade på villkor av anonymitet. Tjänstemannen tillade att många EU-länder fortfarande saknar den industriella basen för att snabbt producera avancerade vapen i stor skala.
En ny Natobedömning varnade för att även med ökade utgifter kommer Europas kapacitetsutveckling att ligga minst tre till fem år efter de finansiella åtagandena. Det gapet gör kontinenten sårbar under en period av ökad spänning med Ryssland.
Hur kapacitetsluckan ser ut
Bristerna är mest akuta inom områden där USA länge har utgjort ryggraden: strategisk lufttransport, satellitspaning, robotförsvar samt kommando- och kontrollnätverk. Europeiska länder har försökt samla resurser genom gemensamma projekt som European Sky Shield Initiative, men dessa program är fortfarande i tidiga stadier.
Natos egna försvarsplaneringsmål visar att endast ungefär hälften av alliansens europeiska medlemmar uppfyller riktlinjen om 2 % av BNP i försvarsutgifter. Och även bland dem som gör det går pengarna ofta till personalkostnader snarare än ny utrustning. Analytiker pekar på Tysklands särskilda fond på 100 miljarder euro, som har varit långsam med att generera faktiska kontrakt för Leopardstridsvagnar och F-35-plan.
USA:s tillbakadragande från sin traditionella stödroll komplicerar också Natos avskräckningshållning. Alliansens nya regionala försvarsplaner, som utarbetades efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, är starkt beroende av snabb amerikansk förstärkning. Utan den säkerheten skulle europeiska styrkor behöva hålla linjen ensamma i veckor – ett scenario som många generaler anser vara riskabelt.
Vad som kommer härnäst
Natos försvarsministrar är planerade att mötas i början av december för att förhandla fram en övergångsplan. Europeiska allierade förväntas lämna in detaljerade färdplaner som visar hur de ska täppa till kapacitetsluckan. Men det verkliga provet kommer 2026, när den första omgången av USA:s nedskärningar förväntas träda i kraft. Då måste Europa visa att det kan göra mer än att bara skriva checkar.
