Iran motverkar USA:s ansträngningar att återuppta kärnkraftsförhandlingarna, och det resulterande oljeprisrallyt stärker bara landets position. En prognosmarknad anger nu oddsen för att råolja når en ny historisk topp före januari till 20,5 %.
Varför Iran har råd att förhala
Teheran har visat litet intresse för att återvända till förhandlingsbordet. USA har pressat på för nya samtal, men Irans position hårdnar. Anledningen är enkel: högre oljepriser innebär mer intäkter för den iranska regimen, även under sanktioner. Med Brentolja som svävar runt 90 dollar per fat får Irans ekonomi en livlina som minskar brådskan med en överenskommelse.
Landet har också ökat exporten till Kina och andra köpare, med hjälp av ett nätverk av tankfartyg och mellanhänder för att kringgå restriktioner. Detta kassaflöde ger Teheran inflytande som det inte hade för ett år sedan.
Satsningen på rekordolja
På Polymarket, en populär prognosplattform, satsar handlare på att West Texas Intermediate-råolja kommer att överträffa sin historiska topp på 147,27 dollar per fat senast den 31 december. Kontraktet visar för närvarande en sannolikhet på 20,5 %. Det är en långsökt chansning, men inte försumbar. Som jämförelse gav samma marknad en sannolikhet på 10 % för bara några veckor sedan.
Rallyt drivs av en blandning av utbudsminskningar från OPEC+, geopolitiska spänningar i Mellanöstern och nu Iran-faktorn. Om Teheran fortsätter att motstå en överenskommelse växer risken för ytterligare störningar. Vissa analytiker pekar på möjligheten av en direkt konfrontation mellan Iran och USA eller dess allierade, vilket skulle kunna få priserna att skjuta i höjden.
Vad en ny topp skulle innebära
En historisk topp för råolja skulle få ringar på vattnet i den globala ekonomin. Det skulle driva upp bensinpriserna i USA, vilket ökar inflationstrycket inför presidentvalet. För oljeproducenter skulle det innebära oväntade vinster. För importörer som Indien och Japan skulle det anstränga budgetarna och potentiellt bromsa tillväxten.
Sannolikheten på 20,5 % är en marknadssignal, inte en prognos. Men den speglar en verklig förändring i sentimentet. Handlare prissätter chansen att Irans trots, i kombination med andra utbudsrisker, kan pressa oljan in på okänt territorium.
Huruvida den sannolikheten ökar eller minskar beror till stor del på vad som händer härnäst i Wien och vid Persiska viken. För närvarande satsar Iran på att tiden är på dess sida.
