Anrikningsnivån som spelar roll
Uran anrikat till 60% renhet är bara ett tekniskt steg bort från tröskeln på 90% som krävs för ett kärnvapen. Irans beslut att driva anrikningen så högt är inte olagligt enligt icke-spridningsavtalet (NPT), men det bryter mot begränsningarna i den gemensamma omfattande handlingsplanen (JCPOA) från 2015. Lagret ligger nu på en nivå där Iran, om det väljer att anrika vidare, skulle kunna producera vapengradigt material på några veckor.
Tjänstemän på USA:s utrikesdepartement har avböjt att specificera lagrets exakta storlek, men Internationella atomenergiorganet (IAEA) har dokumenterat den stadiga tillväxten i sina kvartalsrapporter. Uppbyggnaden har pågått sedan 2021, då Iran började anrika till 60% efter mordet på landets främsta kärnfysiker – ett steg som man kallade en försvarsåtgärd.
Hur det påverkar förhandlingsbordet
Förhandlingarna om att återuppliva JCPOA har stannat av i månader. USA och europeiska stormakter kräver att Iran rullar tillbaka anrikningen, medan Teheran insisterar på att alla sanktioner först måste hävas. Lagret med nära vapengradigt uran ger Iran inflytande – men höjer också insatserna. Alla avtal nu skulle behöva hantera ett lager som inte existerade när det ursprungliga avtalet undertecknades.
Irans anrikningsbeslut har redan komplicerat samtalen med de så kallade E3-länderna – Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Dessa regeringar har varnat för att lagret är ”oöverträffat för en stat utan ett vapenprogram”, men de har ännu inte aktiverat återställningsmekanismen som skulle återinföra FN-sanktioner.
Sanktionshotet återkommer
Förnyade sanktioner är den mest omedelbara risken. Enligt JCPOA:s tvistlösningsprocess kan vilken part som helst begära en återställning av FN-sanktioner om Iran befinns ha begått ett väsentligt avtalsbrott. USA, som inte längre är en del av JCPOA, kan inte direkt åberopa den klausulen, men E3-länderna kan. Hittills har de avvaktat i hopp om diplomati.
Samtidigt har USA:s finansdepartement redan infört separata sanktioner mot enheter kopplade till Irans anrikningsprogram. Ytterligare åtgärder kan riktas mot Irans oljeexport, banksektor eller till och med företagen som levererar centrifugdelar. Effekten skulle bli omedelbar: Irans ekonomi, redan ansträngd av inflation och arbetslöshet, skulle få ytterligare en smäll.
Teheran har svarat med att accelerera anrikningen. Budskapet är tydligt: pressa oss, så kommer vi närmare bomben. Den logiken har hindrat E3 från att dra i avtryckaren, men lagret tvingar dem att väga kostnaden för passivitet.
Vad händer härnäst
Diplomatiska kanaler förblir öppna, men tiden är knapp.
