Den amerikanske senatorn Marco Rubio har dragit en tydlig linje när det gäller sanktionerna mot Iran och säger att Washington endast kommer att lätta på dem i utbyte mot eftergifter i kärnfrågan – och avvisar uttryckligen varje koppling till tvister om Hormuzsundet. Uttalandet, som rapporterades denna vecka, understryker en ihållande spänning i USA:s Iranpolitik: hur man separerar kärnvapenfrågan från bredare regionala säkerhetsfrågor.
Endast kärnvapenstrategi
Rubio, en republikan från Florida som sitter i senatens utrikesutskott, gjorde klart att USA inte ser någon quid pro quo mellan sanktionslättnader och iranskt samarbete i Hormuzsundet. Vattenvägen, ett smalt sund mellan Persiska viken och Omanbukten, är en kritisk flaskhals för globala oljetransporter. Iran har periodvis hotat att stänga eller störa trafiken där.
”Vi häver sanktioner endast för eftergifter i kärnfrågan”, sade Rubio enligt de fakta som lämnats. Hans kommentar stänger dörren för varje antydan om att USA skulle kunna byta sanktionslättnader mot iranska garantier om navigationsfrihet genom sundet. Under flera år har vissa beslutsfattare luftat idén om en bredare uppgörelse – nedskärning av kärnvapenprogram i utbyte mot säkerhet i Hormuz – men Rubios ståndpunkt avvisar detta uttryckligen.
Varför Hormuzsundet är viktigt
Cirka 20 % av världens olja passerar genom Hormuzsundet, vilket gör det till en av de mest strategiskt viktiga vattenvägarna på planeten. Irans geografi ger landet betydande inflytande där; dess flotta och revolutionsgardet opererar inom räckhåll för tankfartyg. Varje amerikansk eftergift relaterad till sundet skulle ses som en stor förändring i regionala maktförhållanden.
Men Rubios uttalande antyder att Trumpadministrationen – eller åtminstone inflytelserika senatorer – inte kommer att koppla samman dessa två frågor. Istället förblir kärnvapenförhandlingarna det enda verktyget för sanktionslättnader. Detta stämmer överens med ramverket från Joint Comprehensive Plan of Action från 2015, även om USA drog sig ur det avtalet 2018 och sedan dess har fört en politik med ”maximalt tryck”.
Olösta frågor
Senatorns ståndpunkt lämnar flera frågor öppna. Hur kommer USA att driva igenom sina kärnvapenkrav utan att erbjuda incitament relaterade till Hormuz? Och vad händer om Iran fortsätter att trakassera sjöfarten i sundet samtidigt som man förhandlar om sitt kärnvapenprogram? Rubio tog inte upp dessa scenarier.
Det som är tydligt är att administrationens politik tills vidare kommer att hålla de två spåren åtskilda. Nästa test kan komma när internationella inspektörer rapporterar om Irans anrikningsnivåer av uran – en viktig referenspunkt för varje framtida avtal. Rubios kommentarer signalerar att tills den kärnvapenmätaren rör sig, förblir sanktionerna på plats.
