Irak och Syrien har undertecknat ett avtal om att återuppbygga oljeledningen Kirkuk-Baniyas, ett projekt som skulle kunna transportera upp till 2 miljoner fat per dag från irakiska oljefält till en terminal vid Medelhavet i Syrien. Avtalet är utformat för att ge Bagdad en alternativ exportväg som kringgår Sundet Hormuz, en smal vattenväg som länge har varit en flaskhals för globala oljetransporter.
En väg runt en strategisk flaskhals
Sundet Hormuz, mellan Persiska viken och Omanbukten, hanterar ungefär en femtedel av världens oljeförsörjning. För Irak, som exporterar större delen av sin råolja via terminaler i Persiska viken, kan en störning där – från regionala spänningar eller militär konflikt – skära av en viktig inkomstkälla. Oljeledningen Kirkuk-Baniyas erbjuder ett alternativ. Genom att skicka olja över land till Syriens kust får Irak tillgång till sjöfartsleder i Medelhavet, vilket minskar exponeringen för risker i Persiska viken.
Återupplivande av ett långvarigt vilande projekt
Oljeledningen är inte en ny idé. En version av rutten Kirkuk-Baniyas var i drift tidigare men stängdes på grund av krig och sanktioner. Det nya avtalet återupplivar konceptet, även om de två länderna kommer att behöva återuppbygga infrastruktur som har förfallit eller skadats under decennier. Själva avtalet är en politisk signal om att båda regeringarna är villiga att samarbeta kring energiinfrastruktur trots den bredare instabiliteten i regionen.
Vad avtalet innefattar
Enligt det undertecknade avtalet kommer oljeledningen att utformas för att transportera 2 miljoner fat per dag. Den volymen skulle göra den till en av de största råoljeledningarna i Mellanöstern. Avtalet anger ingen tidsplan för byggnation eller en kostnadsuppskattning, men sådana projekt tar vanligtvis flera år och kräver miljarder dollar i investeringar. De två regeringarna kommer att behöva säkra finansiering, troligen från internationella partners eller statligt ägda oljebolag.
Säkerhet är en annan öppen fråga. Oljeledningen skulle korsa territorium i Syrien som har upplevt år av inbördeskrig och fortfarande är omstritt på vissa håll. Iraks norra provinser står också inför periodisk instabilitet. Att skydda en oljeledning av denna storlek skulle kräva ett betydande säkerhetsarrangemang, möjligen med flera väpnade styrkor eller privata entreprenörer.
Inverkan på oljemarknaderna
Om den färdigställs skulle oljeledningen kunna flytta en del av den globala oljehandeln bort från Sundet Hormuz. Det skulle vara en långsiktig utveckling, men det skulle kunna påverka tankertrafik, försäkringspremier och de strategiska beräkningarna för både oljeproducenter och konsumenter. För Irak skulle oljeledningen också göra det möjligt att öka exportkapaciteten utan att enbart förlita sig på terminaler i Persiska viken.
Avtalet kommer i en tid då Irak försöker öka sin oljeproduktion och sina intäkter. Landet är den näst största producenten i OPEC, men dess exportinfrastruktur har varit ansträngd. Oljeledningen Kirkuk-Baniyas skulle ge ett direkt utlopp för råolja från Kirkuk-fälten, som har varit underutnyttjade under de senaste åren på grund av tvister mellan den federala regeringen och den kurdiska regionala regeringen.
Nästa steg blir för Irak och Syrien att gå från avtalet till detaljerad teknik och finansiering. Inget av länderna har meddelat ett måldatum för när oljeledningen ska börja vara i drift.
